Select Page

KUB-test

Hej alla fina!!

Idag är verkligen en sååå fin vårdag i Cham, har suttit länge på balkongen och bara suktat efter D-vitamin 😂

 

Igår gjorde jag en frågestund på Instagram där ni fick ställa era frågor och jag svarade på de jag tyckte var mest relevanta.

Fick en fråga om vi gjorde KUB-test och svarade att vi inte gjorde det och att det var en självklarhet för oss samt att vem vill inte ha en guldklimp som Milan i sitt liv..

Nu till den långa versionen av mitt svar. Jag tycker att KUB är bra OM man använder det i rätt syfte. Jag tycker att man ska vara väldigt medveten om vad och varför man gör ett KUB-test och framförallt VAD man ska göra med resultatet. På ett KUB-test är det inte bara trisomi 21 (Downs syndrom) man kollar efter utan även andra kromosomavvikelser som nummer 13 (Pataus syndrom) och 18 (Edwards syndrom).

Jag tycker att man bör läsa på innan man gör de olika testerna och har ett klart svar framför sig om hur man vill göra. Det jag INTE tycker om är att man kollar efter så mycket för att göra abort om det inte blir det barn man önskat sig, jag tycker att det är SÅ sorgligt och önskar verkligen att alla skulle ha en Milan i sitt liv för att kunna ändra uppfattningen om Downs syndrom. Är så rädd att det kommer så mycket olika prover och att alla blir erbjudna dessa tester att man till sist kan skapa sitt “perfekta barn” typ “bruna ögon” – nej tack! “lite sneda tänder” – aldrig i livet osv.. förstår ni hur jag tänker?? Jag tycker att vi ska vara tacksamma över de barn som kommer till just oss för alla har sitt speciella och unika sätt att vara eller se ut ❤️

Sen är ju KUB super så att man får se sin lilla guldklimp i magen flera gånger men precis som att det är OK att göra KUB så är det minst lika OK att hoppa över det. Gör det som känns rätt för dig och var gärna NOGA påläst innan testet och innan du fattar några beslut, det finns föräldrar som KÄMPAR med att få barn och vilket har ingen betydelse så tänk er för innan ni tar era beslut ❤️❤️

 

30 Kommentarer

  1. Rutan

    Tack för att du skriver så fint och bra om KUB, det är värt att tänka igenom. När jag väntade vårt tredje barn ville bm att jag skulle göra forstervattenprov då jag var 36 år, når mitt svar blev nej blev hon arg och frågade om jag ville ha ett barn med Downs syndrom. Mitt svar blev om det är meningen att jag ska få ett barn med Downs syndrom så är det lika välkommet.Tack för att vi får följa dig och din charmiga, underbara och duktiga Milan.

    Svara
    • Ann-Sofie wallbom

      Hej! Är vuxen med 22 q 11 syndrom, jag förlorade ett barn troligvis som hade detta som jag långt in i v 28. Fick året efter ett friskt till synes barn som troligvis inte har detta. Men som i dag är vuxen, kruxet är att vi inte vet om hon är genbörare . Det får denne göra som man vill med fri undersökning för framtida egna barn. Mitt syndrom har bara 300 i landet. Kul att följa unga mammor! Vill påpeka att all klinisk forskning ör viktigt och måste fortgå!

      Svara
  2. Jenny

    Vi gjorde inte KUB-test med vårt första barn. Min man ville, men inte jag. Jag visste inte vad jag skulle göra med resultatet. I vår region får man ett tidigt UL oavsett om man gör KUB eller inte.
    Men nummer två fick maken sin vilja igenom och vi gjorde KUB-testet. Min syster gjorde det med sitt första barn, de fick låg risk på allt men deras dotter hade trisomi 18 och blev 1,5 månad gammal.
    Som du säger, det gäller att tänka efter noga vad man gör med informationen man får.

    Svara
  3. Yilaini

    Vi har gjort Kub med båda våra barn och idag skäms jag för jag tänkte med vårt första att skulle den visa en avvikelse skulle vi göra abort. Man ska va tacksam över det barnet man får! Då som du säger är det inte är en självklarthet att alla få barn och det visste jag inte just då. Idag är jag över tacksam över att jag har mina två underbara friska barn och tack vare dig och Millan har jag ändrat min uppfattning inom detta ämne,❤️. Vem vill inte ha en Millan i sitt liv liksom. Tack för ni öppna ögonen och ändra tankesätt i denna ämne.

    Svara
  4. Tuva

    Vi har gjort IVF och vi gjorde KUB, mest för att vi inte riktigt visste så mycket om det. Men jag tycker du har så himla rätt i det du skriver. Jag kommer älska det här barnet no matter what. även om jag faktiskt inte ens fattat att jag är gravid än xD

    kram på er fina

    Svara
  5. Emilia

    Bra att du skrivet om detta! Det är även viktigt att komma ihåg att KUB inte är ett konklusivt test utan endast ger en indikation på hur stor sannolikhet/risk som föreligger för de tre olika kromosomavvikelser som ingår. Även vid NIPT-test är resultatet med ca 90% säkerhet så det går alltså inte att med 100% säkerhet veta om barnet som valt att komma till en har en kromosomavvikelse. Problematiskt nog är det många som endast är intresserade av att ta reda på hur stor sannolikheten är att barnet har DS och likaså många barnmorskor som utför och sammanställer KUB-testet som endast ger svar på detta vilket stigmatiserar bilden av trisomi 21. Jag fick svaret när jag gjorde KUB-test att ”det är en låg risk”, varpå jag svarade ”för vad?” eftersom jag är mer intresserad av risken för att mitt barn har trisomi 13 eller 18. Det kan också vara bra att läsa på om de två andra trisomierna och hur barn som har dessa förväntas må, även om de är väldigt ovanliga.

    Svara
  6. BarnlängTare

    Tack för att du tar upp detta. Efter vi sett dig och Milan så önskar man sig en så fin pojke som Milan! Vi gick fundera kring detta när vi blev gravida i december. Hann dock inte så långt då det var ett utomkveds och akutoperation väntade i januari. Nästa tillfälle vi får, OM vi får det kommer vi göra kub, det för att se dessa andra kromosomavvikelser, då vi fick reda på att någon av dem(har jag för mig) gör att barnet inte överlever utanför magen. Får vi högrisk går vi förmodligen vidare men då, som jag sa, att kolla efter dessa andra. Downs skulle för oss inte göra någon skillnad. Vi längtar så efter barn efter 1,5 år. Men avvikelserna 13 och 18 fick vi som sagt reda på att de är svåra och kan göra att barn inte överlever. I dessa fall har vi pratat om att avbryta graviditeten. Vill inte ens föreställa mig hur det är att föda ett barn och det sedan inom en snar framtid tas ifrån en. Även bespara barnet detta.. dessa tankar har vi. Dock är de inte riktigt aktuella än mem hoppas på marsmånad.

    Tack också för att du berättade hur lång tid det tig för er att bli gravida. Man hör alltid om de som blir gravida på första försöket. Inte att det kanske tar 4
    Månader eller mer utan att något är fel! Och tack för att du/ni släppt in Milan i våra liv! ❤️

    Svara
  7. Fanny

    Håller helt med dig ang KUB, vi valde att göra det av en anledning och det var att få se det lilla knytet som växte i magen. För oss spelar det ingen roll hur våran son hade fötts och hur våra framtida barn kommer födas, det spelar ingen roll om som har någon av dessa kromosomavvikelser. Det är fortfarande våra barn och kärleken är oändlig❤️

    Svara
  8. Jennifer

    Hej du är en inspiration verkligen
    Vi valde bara att göra kub då vi haft tre missfall på raden innan denna graviditet. Vi brydde oss inte alls om resultatet mer än att få se ett tickande hjärta och ifall den levde. Nu gjorde den det och vi är överlyckliga. 5 års kämpande efter detta barn utan någon hjälp pga att vi har ett friskt barn tillsammans 2010.
    Men äntligen verkar det vara våran tur. ❤️

    Svara
  9. Helga

    Vi gjorde kub-testet nu när vi väntade vår första, mycket för jag hade fått ett missfall tidigare som upptäcktes sent och vi ville se det lilla hjärtat slå och att hon mådde bra i magen. Vi hade redan bestämt oss för att behålla oavsett vad ❤️

    Svara
  10. Jennifer

    Håller med men gjorde kub. Vi prata igenom innan och sa även på ultraljudet att vi inte var så intresserade av sannolikheten av downs som för de andra trisomi.
    Gjorde kub ganska mycket för att få ett extra ultraljud 🙂

    Svara
  11. Emma

    Hej Julia,
    Ville bara fråga dig om när ni var på ultraljud för Milan, såg dom någon som helst avvikelse då på downs?
    Eller vad fick ni för information?

    Svara
  12. Fanny

    Med första barnet gjorde vi inte kub. Vi såg helt enkelt ingen anledning och var inte heller pålästa. Med andra barnet valde vi att göra kub. Vi hade fått mf ett par månader innan jag blev gravid och jag ville så gärna se en levande bebis för att våga tro på att det skulle gå vägen den gången. Då fick vi bästa tänkbara siffrorna och tänkte inte mer på det efteråt. Nu väntar vi tredje barnet. Den här gången valde vi också att göra kub efter ett tidigare mf men nu läste vi på ordentligt om de olika trisomierna för att veta vad det faktiskt var vi undersökte. Att det inte bara handlade om att få se bebisen i magen. Jag var beredd på sämre siffror än sist men inte på att få så dåliga som fick, 1:2 för trisomi 21 och 1:267 för trisomi 13 och 18. Vi fick göra fvp och innan vi gjorde det diskuterade vi fram och tillbaka hur vi skulle göra beroende på resultatet. Jag ska vara ärlig med att abort oavsett avvikelse fanns i våra tankar då vi hela tiden hade våra två äldsta barn i tankarna och hur de skulle påverkas av vårt beslut. Tillslut landade vi i att om barnet hade trisomi 13 eller 18 skulle vi avbryta med tanke på överlevnadsstatistiken och hur våra barn vi redan hade skulle må över att behöva förlora ett syskon. DS var dock inget som oroade oss nämnvärt, mycket tack var dig och Milan. Det visade sig att vårt barn inte har någon kromosomavvikelse och trots den oro vi kände innan vi fick svaret är jag tacksam för att jag fick tänka igenom de här sakerna ordentligt och nu vet var jag står. Jättebra att du tar upp det här och skriver om hur viktigt det är att vara påläst och veta vad man ger sig in på när man väljer att göra kub!

    Svara
  13. Aaa

    Vi gör bara KUB-test för att OM det skulle visa något så vill vi kunna förbereda oss. Jag skulle aldrig någonsin kunna göra en abort. Och dessutom är barn med down syndrom de snällaste och underbaraste barn jag träffat.

    Med sonen gjorde vi inget för jag kände samma då, jag bryr mig inte. Men nu i efterhand om det skulle vara nåt så skulle jag vilja ha en förberedelse på vad det skulle innebära om man får ett barn med down syndrom tex.

    Svara
  14. Fanny

    Vi valde att inte göra KUB-test när vi väntade vår flicka.. Har hört om en del personer som fått till sig att sannolikheten är låg, att allt ser bra ut osv. Men att de ändå fått ett barn med kromosomavvikelse.. Jag är lite tvådelad när det gäller Kub-test. Det är bra att det finns men inte om det ska användas till att ”ta bort det som inte passar”.

    Svara
  15. Sara

    Jag blev förra året gravid med mitt åttonde barn. Min äldsta är 16 och ett gäng däremellan. Jag var 38 år så jag ville göra kub med tanke på min ålder. Har inga kromosomavvikelser i släkten så var ju inte jätteorolig för kubtestet. Jag hade ändå väldigt klart för mig vad testet innebar och vi hade tänkt att göra abort om fostret visar sig ha något allvarligt problem typ.
    Jag var på kubtestet och barnmorskan som gjorde testet berättar att jag fick hög risk. 1 på 22 för downs och 1 på typ 32 för 13 och 18.
    Man hamnade i en mardröm. En hypotes som man bara tänkt inte händer mig.
    Jag var i v 13 så jag skulle vänta i 2 v på fostervattenprov. Det var långa två veckor…
    Jag googlade typ allt utan att jag egentligen ville. Livet stannade liksom. Skulle vi ha barn eller inte?
    Jag googlade på downs och hittade dej och Milan. Började streck kolla på unga mammor för att se er.
    Jag gör fvp där hon får sticka mig två gånger då inget kom på försts försöket. Är livrädd att det ska bli missfall i flera veckor efter.
    Efter en vecka så ringer en läkare och jag stålsätter mig för beskedet då dom bara skulle ringa om resultatet var dåligt. Men han berättar att provet var grumligt och svåranalyserat. Det kommer ta ett par veckor till att odla på det.
    Men gud kan det vara så?
    Efter att jag precis börjat känna de första sparkarn så ringer ytterligare en läkare och berättar att allt är bra! Jag var ju redan i v 19 så en abort hade ju varit fruktansvärt att göra så sent dessutom. Jag kände att downs är ju något som man kan ta ställning till men att 13 och 18 inte är förensde med liv så där hade valet varit självklart för mig. Det är tufft att bära och föda ett barn för att kort efter mista det.
    Nu har jag min 4 mån son här bredvid mig och är så lycklig för det. Jag är så tacksam att jag inte behövde ta några jobbiga beslut. För oavsätt vad jag/vi hade valt för besut så hade det varit svårt. Dessutom kände jag mig så ensam. Det är ju jag som kvinna som bestämmer. Och jag vågade inte säga till någon att jag var gravid förrän i v 22 då jag började förstå att vi faktizkt hade tagit oss igenom det.
    Jag beundrar dej med din superfina son. Bättre mamma kan han inte ha ❤

    Svara
  16. Anna

    Vi gjorde Kub testet när vi väntade barn. Och d gjorde vi endast som förberedelse då jag ville ha koll på ALLT .. haha !! Men vi hade redan när vi gått in bestämt oss för att abort finns inte hos oss så d va absolut inget val utan som sagt vi ville veta så mycket som möjligt ang va som låg där inne !! ❤

    Svara
  17. Marie

    Jag förstår absolut hur du tänker. Men du måste också förstå dem som vill göra abort ifall barnet har något av dessa syndromet. Jag har ett barn sen tidigare och jag tyckte det var väldigt tufft och han föddes helt frisk. Att då skaffa ett barn som har ett syndrom, det är svårt. Det är skillnad och det är inte likadant som att ha ett ‘friskt’ barn om du förstår hur jag menar? Allting blir mycket svårare, tuffare och mer psykiskt påfrestande för vissa. Därför hade jag valt abort för jag hade aldrig klarat av att ta hand om ett barn som har något syndrom. Jag hade inte klarat det psykiskt. Och det finns många som tänker som jag. Även jag har bekant som har ett barn med down syndrom och hon säger själv det är stora skillnader på ett barn med syndrom och ett utan. Och gudarna vet hon har kämpat så mycket. Gör det än idag. Det är något jag vet om jag aldrig hade klarat. Då tycker inte jag du ska ‘se ner’ på dem som faktiskt vill göra abort i ett sådant läge. Jag tycker om din ärlighet och följer dig ofta! Hoppas du förstår mig rätt. Kram

    Svara
  18. Malin

    Håller helt med! Vaf världen skulle vara vackrare om alla tänkte som du/ni och har samma människosyn.

    Svara
  19. Bitte

    Underbart att höra dina tankar ,ALLA barn ska vara älskade oavsett handikapp/diagnos!

    Svara
  20. sandra

    vi gjorde int kub med första barnet då det inte spelar nån roll vad det än skulle visa! jag hade aldrig valt bort mitt barn oavsett vad kub hade visat. nu gravid med andra och gjorde kub pga att man här inte kan få nån gravidförsäkring om man inte kan visa ett intyg på att bebisen verkar frisk. (helt sjukt egentligen, m tanke på att man minsann behöver försäkringar ifall barnet skulle va sjukt) men oavsett vad kub hade visat hade jag aldrig valt att avsluta livey på vårat kärleksbarn.

    Svara
  21. S

    Jag och min sambo har en frisk flicka född 2016 och blev efter 2 missfall gravida i höstas igen. Vi fick göra ett tidigt ultraljud först för att datera och se så allt var bra så långt i v 9, eftersom vi hade ena missfallet direkt före denna gravidteten. Det såg bra ut och vi valde göra KUB-testet i v 12. Med en inställning om att ”vi ska bara kolla så att allt är bra och åka till jobbet efter” så fick vi besked på risk 1:2 (det högsta datorn kan räkna ut) för samtliga kromosomavvikelser. Vi kom åter till läkare och fick mer prognos på att även foten var felställd och att bebisen var så svullen att det var en väldigt låg chans att den ens skulle överleva graviditeten. Vi blev såklart helt förstörda men bestämde oss fort att vi inte skulle fortsätta när chansen för överlevnad var så låg. Vi gjorde abort i v 14 och det var det absolut jobbigaste jag någonsin varit med om, på alla plan. Jag ångrar mig inte men jag sörjer och saknar. Vi gjorde ett fostervattensprov som visade att bebisen hade ds. Blev rekommenderade att göra vidare prov på både mig och sambon för att se ifall vi bar på balanserad translokation och har just fått svar att vi är friska. Så mycket känslor kring alltihop och det kommer och går. Tillåter mig själv att sörja samtligt som jag känner mig som bödeln eftersom vi beslutade själva för att vi skulle slippa se ett hjärta som inte tickade eller att rörelser i magen försvann. Vi hoppas nu på ett friskt lillasyskon till vår tjej så de kan ha varandra och vi får vara tillsammans. Ibland tittar jag på er och undrar hur vi skulle haft det om vi kunnat ha kvar vårt andra barn. Kram

    Svara
  22. Jessica

    Jag följer dej inte på samma sätt som andra här kanske men ibland snubblar jag in på dina bilder och tycker det är så roligt att se hur du vänt alla fördomar till nåt bra och till att motbevisa att normalt är inte alltid så som andra tror normalt är (om du förstår hur jag menar). Jag har haft kompisar med Downs och kompisars syskon och har aldrig sett det som “problem” Vi har verkligen haft gör kul. Därför till mitt svar angående KUB så är svaret nej, vi gjorde det inte med första inte med andra och får vi en tredje m.m kommer vi inte göra det heller. Alla barn och människor är värda att få ett liv och det är upp till oss vuxna att hjälpa dom med detta oavsett vilken kromosom eller inte. Jag kommer älska mina barn oavsett och lika mycket. Det kanske är mer jobb men man valde ju jobbet som mamma då måste man vilja jobba för det också. Lycka till med nya tillskottet och heja dej och Milan!
    Kram

    Svara
  23. Sara

    Tack för att du är en sån inspiration! Du är grym och skriver så himla klokt. 🙂

    Svara
  24. 3-barnsmamman

    Tack för att Du skriver att ”mam måste inte göra KUB” och ”tänk igenom före”! Även om man i förväg bestämt sig för att behålla barnet även om det har tex trusomi 21 (DS), så har man en stor del avvårdpersonalen emot sig. De flesta som arbetar inlm vården med gravida ser foster ned DS som en missbildning och förordar abort. Man måste alltså vara väldigt stark för att stå emit detta. Jag gjorde inte KUB och fick höra att”det borde jag gjort så personalen kunde vara förberedd”…
    Det är tufft attvara gravid och lpta bli KUB, speciellt om man är över 35 år!
    Kram

    Svara
  25. EMma

    Tack Julia för en sån otroligt fin förklaring till varför man bör/bör inte göra KUB test. Har en son född -17 och valde att inte göra KUB test, fick ett missfall innan honom och set spelade absolut ingen roll vad kub testet skulle visa. Försökt bli gravid efter att han fyllde ett år, två missfall till..nu är vi gravida i vecka 16 och valde ännu en gång att inte ta testet, samma sak – spelar ingen roll vad det visar! Känner mig SÅ tacksam som fått bli gravid igen och hoppas att allt går som det ska. Lycka till med bebisen och Milan såklart! Sluta aldrig vara dig själv <3 btw så fick det här mig faktiskt att gråta, otroligt fint!!

    Svara
  26. Sanna

    Tack för att du tar upp sånna här ämnen, det behövs pratas mer om det, Jag är 21år och har nyss varit gravid, barnmorskan frågade mig vi första inskrivnings samtalet om vi hade funderat på att göra ett KUBtest, jag sa direkt att jag inte ville. 100% bestämd, var så överlycklig att jag va gravid och förälskad i barnet redan från start! Så för mig spelade det ingen roll, jag ville väl inte ta bort det liv som växte i mig bara för att det kunde vara ”annorlunda”. När jag va i vecka 18-19 så skulle jag äntligen på RUL och jag hade längtat så att få se det lilla livet då jag redan känt massa fosterrörelser i några veckor. En liten tjej var det. Hon var inte still en sekund, benen sparkade fram och tillbaka och hon vred och vände på sig. Kunde inte annat än gråta av lycka. Men den lyckan blev väldigt väldig kortvarig. För sen fick vi se att någonting inte stämde. Det kom in flera läkare i rummet och dom studera bilderna väldigt länge och stod helt knäpp tysta. Jag kände hur paniken i mig växte. Tillslut fick jag beskedet. Hon saknade en del utav skallbenet bak på huvudet så att hjärnan inte hölls på plats utan en del av hjärnan buktade ut bakom huvudet. Hon var inte förenad med liv sa dom. Jag fick direkt 2val. Det första var att avsluta graviditeten på en gång. Det andra var att fullfölja graviditeten men att ändå aldrig skulle klara sig. Det var det svåraste beslutet i hela mitt liv. Hade tusen tankar, tänk om jag tar bort henne nu och sen kommer att gå runt & tänka att dom kanske hade fel, tänk om hon hade överlevt? Eller vad är värst avsluta det nu eller föda henne sen och se hennes liv avslutas bara dagar efter hon kommit till oss? Vi valde iallafall att göra en ”sen abort” som dom kallade det. Jag blev inlagd, igångsatt och fick föda ut mitt döda barn. Så liten & så fin var hon. Men man såg också den stora skallskadan så nu är jag säker på att vi gjorde rätt val. Så nu är jag helt bestämd att nästa gång jag blir gravid så ska jag göra ett KUBtest! För att så tidigt få se mitt barn & höra om det är förenat med liv eller ej. Tänker då mest på trisomi 13 & 18 då barnen i få fall överlever. Men skulle KUBtestet visa stora sannolikhet på 21, så skulle jag absolut inte ta bort det. Jag är lite knäpp och har sen jag var i tidigt tonår alltid sagt att ”jag önskar mig ett barn med Downs” såklart så vill väl alla egentligen ha ett helt friskt barn och att det är mycket mer jobb med ett barn som har Downs, men dom är ju så himla fina och goa!
    Nu är det snart 3veckor sen vi förlorade vår lilla tjej men jag hoppas på att jag blir gravid snart igen, och att det gick lika fort som förra gången! Då behövde jag bara tänka tanken av att bli gravid och dagen efter jag slutade med mina Ppiller så blev jag det.
    Tack för att du och Milan finns, ni ger mig så mycket styrka och glädje i livet. Du är en sån stor förebild för mig. Så himla härlig mamma du verkar vara, så passionerad och så klok. Din barnsyn är helt fantastiskt! Önskar dig och er all lycka till och hoppas att går bra med erat lilla tillskott. Milan kommer bli en jättebra storebror!

    Svara
  27. Helén

    Hej Julia.
    Jag hålöer fullkomligt med dig i allt du skriver om KUB-testet. Jag jobbar idag på gruppbostad tillsammans med personer med DS.
    De tillför världen så otroligt mycket fint som många av oss andra har glömt bort.

    Idag när jag kom hem så hade min dotter på 16 år skrivit en krönika angående DNA teknik för att kunna fastställa eventuella diagnoser hos fostret. Hon är av samma övertygelse att det får inte användas som en abortmöjlighet där man som människa har rätt att välja liv eller död utifrån en eventuell funktionsnedsättning.

    Kramar till dig och din underbara familj.

    Svara
  28. Kristin

    Alla ultraljud är fosterdiagnostik och jag är så glad att vi har denna möjlighet i Sverige. De ser om barnet mår bra och växer som det ska. Vissa av oss får dessvärre beskedet att allt inte står rätt till i magen. Vi som väntat barn med trisomi 18 får snabbt vetskap om de omänskliga komplikationer som våra barn har tillföljd av avvikelsen. Oavsett om vi väljer abort eller inte så måste vi genomgå en förlossning och de flesta av oss får ta farväl av våra barn redan på bb. Kram till min ängel i himlen

    Svara
  29. AnnSofie

    Jag och min fru är en av de familjer som får kämpa för ett plus, vi valde bort KUB. Det barnet som kommer till oss ska bli älskat oavsett ❤️ Efter alla de månader vi kämpat.. Jag förstår och respekterar andra som väljer att göra testet, men vi valde bort det.

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.